Målarekonsten räknar ibland Mästare, en Taravall, Pilo, Pasch, Masrelier, Martin, Hilleström, Vertmüller, von Breda, Depréz, Hörberg, m. fl.[1].
Tekningen och Gravuren, en Rehn, Martin, Heland, m. fl.
Statue-Bildhuggarekonsten, en Sergell, som äfven gjort vid sin återkomst från Rom, en ny epoque för Sculpturen i Sverige. Han fick först sin egen attellier på K. Slottet, i Norra eller Bibliotheks-flygeln, der K. Museum nu innehafver sin stora sal; hvilken attellier sedan flyttades till Rännarbanan, uti ett dertill på Kronans bekostnad inredt hus, jämte nödige våningsrum för honom.
Ibland Medailleurer, efter Karlsten och Hedlinger, hafver Academien, bland sina Ledamöter, haft en Ljungberger, Fehrman, och Grandel; m. fl. berömde artister att förtiga. De vid Slottsbyggnaden nyttjade utländste konstnärer, voro förenämde Taravall, Bildhuggaren Cousin, Le Lievre, De la Vie, m. fl. och ibland Academiens förste Lärare räknas Taravall, Petter Wallrave, Bildhuggaren Bouchardon, samt Lieutenanten sedermera Håf-Intendenten Rehn.
Vid K. Gustaf III:s, äfven för de fria konsterne olyckelige frånfälle; delade Acad. Rikets sorg, vid förlusten af en Skydds-Gud; som till både gagn, uppmuntran och eftersyn, Sjelf hade uppsökt och låtit hämta ifrån Italien (konsternes gamla fosterland) så många skatter, af de största Mästares arbeten.
- ↑ Det beröm förtjenar här anmärkas, som i England blifvit gifvit, åt Målaren, Riddaren Reynolds, President för Engelska Konst-Academien, som afled 1792: att hans konst var natur, och hans målningar voro tankar. (Archenholtz Historia om Stor-Britanien.
