förvarar ock detta Museum, en stor samling af Raphaels fayancer, eller tallrikar och andra kärl, som denna stormålare ritat; för att göra sig välkommen hos tillverkaren, under de trägnare besök, han gjorde hans dotter.
Mynt-Cabinettet, bestående af det Kungelige och Drottningholmske, är ibland de störste i Europa[1]. Det Kungelige hade förut varit under Antiqvitets-Archivi, och sedan K. Vitterh. Academiens vård. Det Drottningholmske, afstod Drottning Lovisa Ulrica och inlöstes af Kronan 1762 för 21,150 R:dr, värderadt efter metallen till 17,000 R:dr. Båda sammanlagde höra nu till K. Museum.
Om det Kongl. förmäler Canc. Rådet Berch, att det tillkommit igenom Olof Bromells och hans sons, Archiatern Magn. Bromells flitiga efterletande; dels stycketals, dels att alla Borgmästaren Nymans vackra Medailler, (dem Brenner berömmer, p. 255) deruti blefvo instuckne. Köptes sedan efter Arch. Bromells död och skänktes till Drottn. Ulrica Eleonora. Vid Hännes frånfälle kom det till Publicum, att förvaras i Antiqvitets-Archivo, der det strax fick en vacker tillökning af älldre tiders der behållne fynd[2]. Vid 1731 års Riksdag inlöstes af R.
- ↑ Medaille-Cabinettet i Wien, hvartill en början af Antike mynt, 1558, skall blifvit gjord, af Kejsar Ferdinand I. och sedan tillökt af Leopold och Carl VI. skall nu bestiga sig till ett antal af inemot 22,000, och deribland en mängd af rare och sällsynte penningar. (Cimeliunt Viennense). Detta Cabinett innehåller äfven en Collection af Medailloner, skådepenningar och andra länders mynt ifrån Carl den stores till närvarande tid, hvilken sednare samling, är tillkommen genom K. Frans I:s omsorg och bekostnad. (Descript. de la Ville de Vienne. Vien 1779, 8:o, p. 33).
- ↑ Berchs beskr. om Sv. mynt och skådep:gr. Upsala 1773, 4:o.
