eller Dom-Skola, utan blifvit ifrån början inrättad och underhållen af Staden, som då än icke ägde, hvarken Kloster eller Dom-Kyrka, och sedan alltid stått under Kyrkoherrens och Magistratens styrelse. När derföre Erke-Biskopen Johannes Jerechini ville tillvälla sig rättighet, att tillsätta Rector i denna Skola, vände sig Kyrkoherren, Magistraten och Borgerskapet i Stockholm med klagomål deröfver till Påfven Martin V. hvilken medelst en Bulla d. 16 Junii 1419[1], stadfäste de klagandes urgamla rättigheter, och förbjöd, vid Apostlarnes Petri och Pauli, samt sin onåd, Erke-Biskopen och alla andra, att deruti göra Staden minsta intrång.
Skolstugan låg då på Norra sidan om Kyrkan och nära derintill. I detta stånd blef Skolan oqvald, allt intill Reformationen; och som hon berodde hvarken af något Kloster eller af Kyrkan, undergick hon icke allenast, ingen rubbning vid då förefallande indragningar; utan tvärt om hade deraf en ganska betydande förmån och förbättring. Ty då den store Gustaf Ericsson år 1529, förordnade att Skolemästaren skulle, jämte undervisningen i Skolan, biträda Kyrkherren, såsom Predikare eller Under-Pastor uti Ämbets-sysslorne vid församlingen; lade Han tillika under Skolan och Praekaren nio särskilda stenhus och några trägårdar i Staden, hvilka Honom tillfallit ifrån de ödelagde Klostren och Praebenderna vid Kyrkan, och som alla i det Kgl. gåfvobrefvet särskildt uppräknas. Dessa hus lämnades Staden till evärdelig egendom, med det uttryckeliga vilkor, att all afkastning deraf skulle användas till Skolmästarens lönande, till dess Konungen kunde än vidare vara förtänkt om hans uppehälle; som ock sedan verkstältes, då han ifrån år 1555 årligen fick uppbära 96 tunnor spanne-
- ↑ M. Celse Bullarium. Holm. 1782, 4:o, p. 171.
