nu varande Nordströmske huset fordom utgjorde andra hälften af Själagården, synes flera omständigheter fulleligen intyga; men om det blifvit ifrån Skolhuset skildt och afyttradt förr eller efter åfvannämde byte, kan för bristande upplysning af handlingarne icke sägas[1].
Till föregående berättelse kan ännu läggas: att Konung Gustaf I. år 1531 anförtrodde Mäster Olaus Petri, Sitt och Rikets Sigill, och 1532, Stockholms Stads Skolas Sigill, sedan Anders Torkilsson var död; hvarvid han på Skolbetjenternes undervisande, skulle hafva ett noga inseende; släppandes ingen från Skolan, som icke i den Evangeliska läran var väl grundad[2].
Abrahamus Andreae Angermannus var Rector wid Stockholms Stor-Skola, och i flere afseenden en så märkelig man, att hans öden här böra korteligen omnämnas. Hans ståndaktighet i Evangeliska Läran, beredde hans förföljelse af K. Johan och Liturgiens anhängare. Han bestridde den nya Messebokens antagande med mycken ifver, och blef således från Rectoratet flyttad, till Kyrkoherde-legänheten i Öregrund, dock med bibehållande af Rectors-lönen; men som hans nit härmed icke kunde nedtystas; och mot hans välfärd stämplades; nödgades han först fly till Åland och sedan vidare till Tyskland, der han uppehöll sig i 13 år. Ändteligen efter K. Johans död återkommen till Riket, blef han i Upsala möte 1593 enhälleligen vald till Erke-Biskop. Men då han sedermera kastade sig till K. Sigismunds partie; underhöll med Honom en misstänkt brefvexling; lät påbjuda en tacksägelse-dag, för Sigismundi vundne segrar, och viste mycken otacksamhet emot Hertig Carl, som
