gades. Då utkom en ordentelig taxa, hvari varorne till vigt, mått och stycketal specificeras och tullen utsättes för hvarje vara i mark, öre eller penningar. Detta hade så af menige Köpstadsmän, blifvit 1590 samtyckt och bejakat.
På Riksdagen 1599 bevilljades åter, att den 1591 afskaffade In-tullen, skulle hvad främmande angick, påbjudas, och tull i så måtto gifvas, af allt gods som ut- och infördes, att alle bofaste Invånare, gåfvo half tull, af utgående varor; men voro tullfrie för det gods af dem infördes. Hvaremot främmande skulle betala full tull, af allt gods som för deras räkning inkom och utgick. Danske undersåtare fingo dock njuta någon tullfrihet. Denna författning hade dock icke längre bestånd än till 1604, då all intull upphäfdes. Detta stadfästades i Placatet d. 5 Jun. 1605, då Tull lades på allt det gods, som fördes från Sverige till Finland och Norrbotten.
I Patentet d. 17 Oct. 1606 och Växel-ordn. d. 8 Nov. s. å., eftergafs all Tull, med det förbehåll likväl, att de traffiqverande i proportion efter varornes värde, vid in- och utförslen, lefvererade på Myntet Guld och Silfver in natura, eller Ungerske Gyllen och slagne Daler eller R:dr, räknad till 36 öre, och hvar Ungersk Gyllen till 8 mark Svenska. Detta varade till 1611 d. 8 Mart., då Växeln upphörde och i dess ställe påböds, att gifva af 100 Dal:s värde för främmande drycker 3 R:dr, och för allt annat gods som inkom 2 Ungerska Gyllen. En Ungersk Gyllen fick då icke tagas högre än 7 m. Svenska p:gr, och 1 R:dr till half-femte. Af de utgående varor, som såldes åt främmande, skulle Sv. undersåter och Borgare betala tull efter den Taxa eller Ordning, som särskildt utfärdades, och steg 5, 10 till 14 gångar
