årens författningar, endast fick sträckas till de Ekfartyg, som voro byggde minst till 24 stycken och efter rätt bestick utgjorde 110 fot i längden, 25 i bredden och 6 under öfverloppet. Det var ⅓ lindring i Tullen som bestods sådane skepp, och detta kallades monderad skeppsfrihet eller ock hel frihet. Hvaremot förtullningen af varor, som ut- och infördes med andra Sv. skepp, hvilka med mindre antal eller ock inga stycken voro försedde, skulle allenast blifva ⅙ lindrigare än med främmande. Detta fick namn, dels af omunderad skeppsfrihet dels af half-frihet. Den Tull som främmande fullt ut erlade och utgjorde hälften mera, än den helfria, kallade man ofrihet. Detta förhållande emellan hel- half- och ofri Tull, äro ännu i dag orubbadt, ehuru fri- och ofriheter, i och för sig sjelf, i anseende till fartygens egenskap, varors beskaffenhet, Handels-platser och Rikets behof, undergått flere förändringar.
Hvad betalningssättet vid Tull-Clareringar angår, så har det varit underkastadt så många ombyteliga stadgar och föreskrifter, äfven i anseende till olika myntsorter och deras beräknande; att en omständeligare beskrifning derom, måtte förbigås, att undvika en tröttsam vidlöftighet.
Efter K. Carl XI:s död, förblef Sjötullen i de hufvudsakeligaste delar orubbad, innan Krigets svåra följder inträffade. 1667 års Taxa följdes, och den stadgade allmänna Tullfriheten, blef vid Tull-clarerigen äfven iagttagen. Varda 1698 och 1699 årens författningar förbigångne, hvarefter Intullen fick betalas med Mynt-Caroliner eller i S:mt till 25 m. K:mt på R:drn; så lärer man ock icke träffa några särdeles förändringar förr än 1710. Då blef Rådet under K. Carls frånvaro nödsakadt, att nedslå Tullen på inkommande Spannemål till 8
