öre S:mt på tunnan i ett för allt, hvart öre S:mt utan valvation räknadt till 3 öre K:mt, och då tillika den förordning utgafs, att salt och Victualie-persedlar, vid inkommandet, samt koppar, mässing och järn vid utgåendet, skulle utan afseende på personer och farkostar, förtullas i alla fall, såsom helfrie varor, och allt annat gods, såsom halffritt, när det in- eller utfördes med andre än helfrie fartyg. Nu upphörde således ofriheten, och ehuru Kronans Cassor voro alldeles uttömde, samt alla finance-operationer gingo derpå ut, att undersåtarnes redbaraste egendom måtte åtkommas, och änskjönt de drygaste contributioner, för öfrigt pålades; så blef dock icke mer möjeligt, så länge K. lefde, att påbjuda den ofria tullen. Handeln låg jämt i sådant lägervall, att utlänningar måste under K:s hela öfriga lifstid, igenom Tullfriheter hit lockas, till räddning för Riket, som led brist på det alldra nödvändigaste. År 1714 sträcktes tullfriheten så vida på victualie-varor, att främmande vid införslen icke betalte högre afgifter, än om varorne hade kommit inrikes ifrån, det är, att Sjö-tullen nedsattes så lågt, att den blef lika med Land-tullen. Med taxorne som på K:s befallning från Timur-tasch 1713 skulle öfverses och ändras, samt åren 1715 och 1718 utkommo, försvann ock half-friheten; så att all in- och utförsel öfver hufvud, så af främmande, som inhemske, utan allt afseende på fartygens beskaffenhet, blef helfri.
År 1715 afskaffades alla förbuds författningar, som dit intills varit utfärdade, och allt det som förut haft namn af contraband, fick utan åtal införas öfver allt, emot 8 procent i tull; men denna frihet tjente till intet, när handelen hade förlorat sitt lif och inga penningar funnos i landet.
