Sjötullen som annars räknas bland Kronans förnämsta Drätsel, ville då ingenting betyda.
Efter Regements-förändringen 1719 och då krigets svåra följder ännu tryckte landet, handel och näringar; måste helfriheten för främmande ännu bibehållas och den upphörde icke eller förr än 1722. Då först vågades att åter upplifva den urgamla skillnaden emellan Svenska och utländska; och blef den då stadgad på sådane grundsatser, som bättre än förr passade, emot handelns natur och sjöfartens samt skepps-byggeriernes upphjelpande. D. 3 Julii 1722 förordnades, att alla Svenske på cravel, inrikes byggde skepp, större eller mindre, utan all restriction till lästetalet, skulle benådas med hela friheten, vid utgåendet, för alla här fallande metaller samt andra Svenska stapelvaror, och vid inkommandet, för allt gods som hämtades utom Canalen; samt i öfrigt för namngifne och specificerade varor, ifrån tillika specificerade, visse utrikes orter. Jämväl skulle alla Svenska cravel-skepp som intogo andre än specificerade varor, utur andra eller tredje handen, i Öster eller Västersjön, uti och hitom Canalen, åtnjuta vid inkommandet, hela friheten, då de voro 50 läster och deröfver; men endast half-friheten, då de gingo derunder.
I detta förordnande ligger det rättesnöre, som ännu i dag gäller för hel- half- och ofriheten, och om man undantager några sedermera gjorde tilläggningar, i fri och ofri tulls beräknande i anseende till visse varor; så är i berörde förordnande ingen annan ändring gjord; än hvad förbuds författningarne kunna verka, hvilka tid efter annan utkommit, och blifvit dels tillökte, dels jämkade, allt efter som man funnit att öfverflödet
