Adolph 1629, till understöd för Krigs-staten, lade på allt inkommande Salt en särskild afgift, som fick namn af Licent och först betaltes med 2 Svenska Daler på tunnan; sedermera af Drottn. Christina modererades, till en Orts R:dr, derefter 1649 ärlades in natura till 2 tunnor salt på hvar läst eller 18 tunnor, samt ändteligen 1650 förhöjdes till 3 t:r på lästen; hvilket Kronans licent-salt, skulle förvaras och till de fattige och nödträngde föryttras. Derföre ser man ock, att det samma under K. Carl XI. såldes 1672 till 12 Daler och 1681 till 14 D:r tunnan. Man finner äfven att Licent blef påbuden 1631, för all utgående spannemål och 1644 för all mässing, koppar, järn och stål, som utskeppades, samt att 1718 års Sjötulls-Taxa, stadgar licent från 2, 8, 10, 20 till 32 procent, på åtskillige inkommande varor; men så består dock det mästa af nu varande licent i sådane pålagor, som sedan Regements-förändringen 1719 tillkommit.
Till ersättning för Kronans kostnad vid utredningen af vissa Örlogs-skepp, som till betäckning och befredande för Sjöröfvare, funnos nödige, att convoyera Svenska Köpmans-skeppen, på deras aflägsnare resor, hade Dr. Christina 1653 förordnat, att en särskild afgift, skulle af varorne betalas, under namn af Convoy-penningar; hvaröfver särskild taxa då uppsattes, uträknad efter en procent. K. Carl XI. determinerade sedan år 1672 och 1673, berörde Convoy-penningar, icke allenast till en procent af varorne; utan ock dessutom till ⅛ R:dr, af sjelfva skeppen, för hvarje skepps läst, samt befallte att de skulle ärläggas och rigtigt betalas, innan skeppet under försvar annammades.
Desse Convoy-penningar fingo 1722, det namnet extra licent och jämte det att den ⅛ R:drn på
