Til förekommande af stegring, torde likwäl kunna föreslås: at aldrig någon Wed-Säljare borde handla med mer, än en Köpare; det är sälja Skutans Last uti Gross til en Man, som den samma Famntals utsålde utur Skutan, efter det pris han betingadt, til Allmänhetens tjänst: Han wore därföre ej bunden til Förlag, utan allenast Skepparens Man, och därjämte Fiscalen eller Upsynings-Mannen uti answar för prisets betingande, och sedan det wore gifwit, kunde Skepparen sjelf emottaga Penningarna, då dens namn, som gjordt priset på Skutans Last, antingen wore skrifwit på Skutan, eller annars til Allmänhetens rättelse allmänt gjordt. - - Nyttan häraf blifwer den, at ingen wågar göra öfwerbud, då hans namn skal anteknas, och han därigenom skulle underkasta sig Policens och Lagens upmärksamhet: Säljaren kan icke då förhöja priset dag ifrån dag: och Allmänheten undwiker at klandra priset, då det är gjordt och faststäldt på et lagligit sätt.
Någon torde säga, at en, som så betingar pris, sjelf kunde wara en ibland dem, som ärnade åckra på samma Wed; men om, wid Skutors utlossning, på sådant sätt förhölles, som då utur Skepp, Salt, Spannemål och Stenkol utlossas, och at en Besökare anteknade, huru mycket hwar och en upköpt, samt at en förnuftigt jämkad Confiscations-Methode wid denna Handel widtoges; så tror jag med wisshet, at denna slags Handel, til
