110
ner uti en wiss Punct; jag menar: om Hästars Handterande. - - Inga Barbarer äro så grymma mot dessa flitiga och nyttiga Djur, som de Swenska Lutherska Åkare: de slå dem under de gräseligaste Bördor; de swärja, och förgäfwes befalla Djeflar fara uti dessa usla Kreaturen, under 1000 förbannelser - - Allmänheten medömkar, Åkar-Drängen far fort; och sedan det arma Djuret är piskadt, slagit, flere gånger nedstupadt under Lasset, drifwes det utan all barmhärtighet til föresatt ställe med sitt Lass. - - Allt sådant bewisar god Ordning och Christendom. - - Wore det icke wärdt mödan, at lära sådane oförståndige människor bättre handtera Kreaturen? och frågan blifwer, om icke någon god ordning i detta ämne kunde anskaffas? - - Det heter, som jag wet, at Djuren tilhöra sin Ägare; men då han omänskeligen med dem umgår, så tyckes åtminstone, det han borde wara förfallen til någon slags näpst eller straff, efter omständigheterne. - - Paulus säger, at Kreaturen sucka med oss efter förwandling - - men hwilka af dem hafwa wäl mera ordsak at sucka, än Stockholms Stads Åkar-Hästar? - - Jag undrar hwilka de äro, som sucka efter Åkar-Drängarne? - - Jag tror aldrig, at Änglarne längta efter sådant Sällskap, som de äro wid Kärran och Slädan. - - Förlåt mig, Eders Gudlösheter, at jag wågar tala Eder til ur så alfwarsam Ton, se-
