114
det minsta hopp om bättring; så torde hända, at just et sådant märke förbättrade Uslingen, som sjelf måste widgå, det han eller hon hafwa warit Tjufwar, men nu mera wilja bättra sig, och genom ärlighet söka bewisa sin föresats, då de hos ärligit Folk blifwa antagne til tjenst eller arbete, med den Stämpel de hafwa. Hwar och en eftertänksam människa lär icke anförtro sådane Personer Syslor af wärde; utan i det stället gifwa dem Arbete til lifs-uppehälle; - - - och jag äger mer hopp om en brandmärkter Tjuf, än om en af Nåder frigifwen. - - - Den förra måste i alla sina lifsdagar erkänna sitt brott, hwarföre han, til egit straff och andras warnagel, är utmärkt: den senare inbillar sig wara glömd hos Almänheten, ehuru stor Canaille han må hafwa warit.
Spö-Straffet beskrifwes wara til andras warning; men beklageligen warnas däraf ganska få: om hwilket Ämne uti Wecko-Skriften Posten utförligare är afhandladt, och bewises därmed, at ofta, under det en Tjuf får spö eller warder hängd, stjäl en annan, liksom i harm af warnageln, til dess han kommer i samma öde.
För öfrigit wet man af erfarenhet, at den, som en gång undergått kropps-plikt, aktar ej stort, at famntaga Pålen, om det ock wore Kåken. - - - NB. Måntro ej mången skulle förbättras ifrån sin galenskap, med et à twå Brand-Märken på axelen, för
