Sida:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf/124

Den här sidan har korrekturlästs

122

kallaste Winter-Tiden tigga på öpna Gator, med späda Barn uppå armen. - - - Ingen medlidande människa kan wäl utan rörelse gå en sådan Tiggare-Qwinna förbi; och just detta medlidandet, som låckar Allmosan, förhärdar modren i sin uselhet, at afsäga all mänsklighet; så länge hon får lof af Policen, at fritt idka sitt Handtwerk, och uti den strängaste köld, blåst, snö och urwäder, draga med sig dessa små oskyldiga Kräken, sina späda Barn, endast för at beweka de förbigående til Allmosors gifwande. - - - I Herrar och Män, som waken öfwer god Ordning i wår stora och wackra Stad; låter detta Ämnet wara Eder något närmare om hjärtat! - - - Jag har med grämelse sedt, huru Borgmästare och Rådman åkt förbi dessa Uslingar med Barnen på armen: - - - jag har sedt Fiscaler och deras Underhafwande gå dessa Jämn-Christna förbi: och ofta uti det bistraste wäder för späda Kroppar. - - - Då et Barn lägges å lönn, efterlyses den, som gjordt gärningen; men här i wår Stad, då man för allas ögon wil lägga et spädt Barn, genom wanskötsel, uti grafwen, i et Land, som ideligen ropar om Folk-Brist, där frågar hwarken Lag eller Folk efter mördaren. Månne icke Policen samlar Blod-Skulder öfwer Stad och Land? NB. ibland? Och månne icke alle sådane små Barn, som af tiggande Föräldrar utsläpas i köld och owäder, äro lika

be-