30
mista igenom dessa oblyga tjufwar ännu mera än jag; det är at se, huru de plundra den famnade weden. Hwad bot skal man få häremot?
Det wore artigt at få weta, huru mycket årligen åtgår til wåra Broars Reparation i Stockholm. At döma af apparencerna måste dessa summor wara ansenliga och likwäl äro mäst alla Broar odugliga: Norrbro ser så skröplig ut, at en främmande nästan betänker sig at gå däröfwer. Slaktarbron är ännu sämre. Huru skal man bära sig åt at en gång få Stenbroar? Utlänningarne undra högeligen öfwer wår uslighet i denna omständigheten. De förekasta oss at wi på wåra Träbroars Reparationer årligen anwända mycket penningar, hwilka äro at anse säga de lika som aldeles bortkastade. Om wi i det stället avancerade några års Reparationer, så finge en god och pålitelig Stenbro.
Skulle man icke kunna tänka på något Lotteri, hwaraf en wiss procent samlades til Fond för Brobygnader? Wi hafwa haft så många andra Lotterier; nog förtjente wåra stackars Träbroar också et. Några öres årlig afgift af Stockholms inwånare til detta behof, wore ingen känning för hwar och en, men utgjorde dock med tiden en god hjelp. Jag misströstar wäl om at i wår eller wåra barns tid någon så faselig bygnad företages
