denna månaden omkom på detta sättet en person utanföre gamla Kongshuset på Riddare-Fjärden.
Det är icke utan, at wårdslösheten hos dem, som wåga sig på en swag is, är ganska straffwärdig; men Policen bör därföre ej öfwergifwa dessa obetänksamma åt sin egen fara. Jag wil icke säga, at någon af de nödigaste precautioner denna Wår-Tid blifwit underlåten. Jag har sedt Poster utsatte, at warna wåghalsarne, som ämnade sig ut på isen, sedan hon blifwit osäker; en ganska nödwändig och försiktig anstalt; det hade endast warit önskeligt, at på flere ställen sådane Poster kunnat ställas, och at den wid Munkbron icke så hastigt blifwit indragen.
Man kan ej wara nog rädd om människolif; alt det, som tjenar til deras bewarande, bör upteknas, på det wederbörande måtte kunna däraf nyttja det, som kan finnas wara tjenligast. Den faran jag nu omnämnt, är wäl förbi för det närwarande; men hon kommer et annat år tilbaka; och det är lättare at werkställa nyttiga anstalter, sedan de i god tid förut blifwit uttänkte.
Jag har sedt åtskillige så enwise, at oaktadt de af Posten, förmedelst et ouphörligt ropande, blifwit warnade, hafwa de dock både gått och kört öfwer den swaga isen. Skulle icke Posten i sådant fall äga rättighet at skjuta skarpt, åtminstone åt Hästen? Det blefwe en god skrämsel för Pöbeln, som eljest
