Stockholms
Oordenteligheter.
N:o 9.
De Skor, som säljas i Skoporten, böra
efter Förordningarne wara stämplade;
men jag fruktar at denna författning
icke altid så noga som wederbör, warder i
akt tagen. Så länge de härliga
Skrå-Ordningarne subsistera, är dock en sådan
noggranhet wisserligen icke öfwerflödig; ty om det
händer, hwilket ej sällan inträffar, at en
köpare blir bedragen och får et odugligt
arbete för sina pengar, så wet han icke til
hwem han skal hålla sig; han får taga sin
skada til godo. Stämpelen sättes ock under
sålan, det wil säja, på et ställe, hwarest
den måste snart bli utnött, och lika onyttig
som den aldrig wore ditsatt. Jag
projecterar derföre, om den icke snarare måtte sättas
innanföre plösen, där den lättare kunde
bewaras.
Ännu et ord om Läder; hwadan måntro kommer, at det blifwit så mycket dyrare? Åtminstone påstår min Skomakare, det han klagar jämmerligen öfwer dess stegrade pris: hans wara måste bli dyrare, och jag dyrare betala mina skor. Om jag utan prut skal
