på så många ställen. At få en Päls, en Salopp eller Siden-Mössa i beslagar-andel, och ändå dessutom en del af Böterne, lönade wäl mera mödan, än at gå och spionera kring gamla sop-högar. Än mindre kan man obligera Herrar Fiscalerna, at i egna personer någon gång göra sig et så litet riktande beswär. Jag wet sannerligen icke huru detta onda skal botas, men det wet jag, at om något kraftigt medel icke snart widtages, så blir skadan nästan obotelig. Det fordrar icke mycken eftertanka, at finna huru nödigt det är, at Hamnarne icke grundas eller fyllas igen. Wi böre ock komma ihog, at wi icke så böra lefwa för oss, at wi aldeles glömma bort wåra stackars Efterkommande. De få orsak at förakta och hata wåra minnen, om, igenom en oförswarlig wårdslöshet, wi göra dem förlustige af så härliga förmåner, som Stockholms belägenhet lämnat oss, och lika mycket bordt lämna dem. Om wi fortfare, som wi börjat, kunna, efter en längre eller kortare tids omlopp, store och djupt lastade Skepp icke lägga sig til våra Bryggor. Handelen blir betungad med kostnad, möda och tid-spillan. Samma olägenhet möter tilförslen och rörelsen åt Mälare-Sidan; luften blir inficierad af muddret; hwaraf Canalen imellan Staden och Riddareholmen snart skal gifwa et bedröfligt exempel, om det genom goda anstalter ej blir hindrat. Den som gått utmed Munkbron dessa förflutne dagar, har
Sida:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf/7
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
5
med
