Sida:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf/71

Den här sidan har korrekturlästs
69

danefter må tilhålla sitt Folk, at på anständigare sätt, då nöden, och icke wanan, fordrar, afsopa Gatorne; och det på lägligare tid, än hittils warit brukeligt.

Min ärhindran torde wara af ringa wärde uti mångens ögon; men som den påsyftar god ordning och Inwånares beqwämlighet, anser jag densamma helt annorlunda, och håller före, at hon altid är wärd et rum uti Stockholms ordentligheter.


Tjufwar äro gemenligen late, och lättjan retar dem, änskönt på ryggens bekostnad, at stjäla sin föda. - - Ingen ting kan wäl wara förargeligare, än at höra Dag-Drifware klaga öfwer god utkomst, som sitta syslolösa wid gatu-hörn, eller sofwa i sol-skenet, ibland hela dagen. Det är et bewis uppå, at sådane wiserligen icke äro idoge människor: - - - de inledas af sitt lefnads-sätt uti böjelse at göra ondt, och de blifwa omsider så wane därwid, at de hålla hwarken stöld eller straff-pålen för någon skam.

Om desse late människor lärde sig at sticka strumpor, eller at knyta på kafle, hwilket senare nu på en tid så mycket kommit i bruk, så skulle ju deras lediga timmar med werkelig nytta för dem aflöpa; och de lik-

wäl,