gar och Gossar finge lof at följa sina Herrar och Husbönder så troget i Nöjet och Kyrkan, som de af dem tilhållas at göra sina skyldigheter, hela weckan igenom, i arbetet; men som de torde wara antingen för förnäme, at hafwa så lågt sällskap, eller ock för mycket begifne på kostsamma nöjen, dem de hålla för onyttige at dela med små-folket; så lämnas Ungdomen åt sig sjelf, och de fölgder en sådan frihet kan medföra.
Wisserligen är sådant en stor wår Stads oordning: - - men en annan, icke mindre, hos de förnäma och hederliga Herrskaperne inrotad oordning, bör jag härwid icke förtiga. - - Man ser, huru Lust-Resor företagas om Lördagen, til de omkring Staden på en à twå mils wäg belägna så kallade Flaskfoders-Gårdar. - - Huru Högtids-Dagen där anwändes, det wet man af förfarenhet, med fiskande, jagt, spel och wällust: Barn och Tjenste Folk wänjas af exempel, at ändteligen anse Söndagen för aldeles icke helig, och det Budet: Tänk på at du helgar Hwilo-Dagen, håller man omsider icke för farligit at öfwertråda. - - Det ser ut, som Folket hölle Bok med Wår Herre, och syndade för at få förlåtelse uti Skriftermålet; men jag fruktar före, at deras mening slår felt, när de skola dömas, såsom de här lefwat hafwa.
