ka, som Fruntimren och Cavaillererne lika litet kunna uthärda; man äter, dricker Caffe, spelar, gäspar, är sömnig, sqwalrar litet, får ledsamt och åker åter hem i samma wagn, utan at hafwa warit ute för at nyttja den friska luften, utan at hafwa njutit Sommarens behagligheter, utan at hafwa skaffat sig en så högstnödig sak som rörelse. Med förundran och medlidande har jag ofta åskådat de luft-partier som gjöras. Någre Cavaillerer råkas på Riddarhus-Torget, de fara ut at äta, som de kalla det; och det sker äfwen werkeligen blott för at äta, om icke tillika at spela af hwarannan, åtminstone så mycket som förtäringen kostar. Hela eftermiddagen förnötes ock wid spelbordet, och om de äntel. för skam skul ibland skola taga sig en promenade, så gå de twärs öfwer fältet, eller eljest en kort stund, och wända genast tilbaka til det som fast interesantare och solidare är, nämligen det kära spelet. Så anwändes sommaren hos oss.
Ibland andra oseder, som til allmän och enskylt skada ännu hopetals subsistera inom Skråerne, intager Gesällernas Fria Måndag wisserl. et bland de främsta rummen. Måndagen förnötes naturligt wis på Krogen, eller på Herberget, som är det samma; och Tisdagen bortsofwes gemenligen. Om man gåfwe sig möda at calculera förlusten som på detta sätt åstadkommes, då några tusen personer i Riket, nä-
