84
stan twå dagar i weckan äro syslelösa, och om man evalverade denna förlust-penningar, så skulle man til sin bestörtning få en ansenl. penninge-summa. Lägger man härtil den ledsamheten både Mästarne och dem de arbeta före därigenom hafwa, at det bestälta arbetet på sagdan tid ej kan blifwa färdigt, och hundrade andra olägenheter, så lär man lätt finna, at man ej med nog alfwarsamhet kan beifra dessa Fria Måndagar. Mästarne kunna icke sjelfwa hindra denna oseden. Orsakerna äro lätt fattade. Upsyningsmännerne eller andre Wederbörande skulle derföre tyckas dessa dagar göra en ronde i Werkstäderne, för at efterse hwilka Gesäller äro frånvarande, och deras namn owägerligen anmäla. I sådant fall förbehålles endast, at visitation måtte ske både oftare och strängare, än det plägar tilgå på Caffehusen under Gudstjensterne, hwilken tid fordom ej war tillåtit at där wistas.
I flere års tid har min swaga hälsa nödgat mig at alla Somrar wara brunsgäst: jag har ock försökt flere af wåra Surbrunnar inom och utom Stockholm. Wid någre hafwa kostnaderne och yppigheten afskräckt en stor del af Sällskapet at deltaga i de där brukeliga nöjen. Jag wil ej omnämna, at så öfwerflödiga depenser kunnat falla en hwar beswärlige, äfwen den rike och förmögne. Min mening har altid warit, at nöjen och tidsför-
