Sida:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf/88

Den här sidan har korrekturlästs

86

pationer än de usliga partie-twisterne, som utom sitt rätta ställe äro löjlige, och ofta wanhedra bägge delarne. At man marquerat Fruntimmer förakt och äfwen afwist dem ifrån Brunns-piqueniquerer, som intet annat fel haft än det at wara af ringare fastän hederlig härkomst, skönt de eljest täflat i fägring, artighet och wett med hwar och en af sitt kön, och i dygdigt upförande öfwergått en del af sina förnämste Brunns-Camerater, det har wäl händt där jag warit tilstädes; men jag måste tilstå at det aldrig skedt i Stockholm, såsom det ock altid utmärker en bondaktig högfärd af sämsta slaget; och faller den tort som blifwit intenderad, mindre på den afwista än den afwisande.


Et ord om arbete i Kronans häckte. Detta slags straff är ibland de aldralämpeligaste. Den som felat emot Samfunds-reglorne, bör, sig sjelf til wälförtjent näpst och andra öfwerdådiga til skräck och warnaget, straffas på et sådant sätt, som jämte plåga för den brottsliga, tjenar honom, om möjeligt är, til förbättring, och hos andra upwäcker fruktan och afsky för brottet. Dödsstraff äro sällan nyttiga. En medlem tages bort ifrån Staten, som kunnat bättra sig om han fått lefwa, eller som åtminstone genom sit arbete kunnat blifwa gagnelig och därigenom til en del försona sitt brott. Detta straff går ock häftigt öfwer, sedan mensklighetens röst äntel. hos oss hunnit afskaffa terturer och pinsamma dödssätt; utom dess har det

med