90
å de blifwa sina egna, nödgas de wänja sig wid uselheten, som gemenligen såsom et Guds straff drabbar på deras galenskap. - - - De flytta ifrån tjenst til tjenst, endast för at finna et ställe, där deras wäljande af mat och sysslor oklandradt får passera; och de under en odugelig Matmoder få lefwa uti sin frihet. - - - Men huru skal sådant förekommas, och på hwad sätt skal bättre ordning winnas? - - Jo lätteligen kan detta hjelpas; men aldrig förr, än Husbonde och Matmoder kunna påkalla en Qwarters-Commissarius, som gifwer den brottsliga näpst på färsk gärning (som man plägar säga); och då genom en Förordning, wid wite befalles, at den som utgifwer orlofssedlar, skal ock i dem införa tjenares fel, som de icke låta rätta, med goda.
Qwarters-Commissariers inrättning medförer mångfaldig nytta: En sådan Mans påskrift på orlofssedelen borde gälla såsom 2:ne wittnens; och sjelfwa tjenaren skulle hos honom äga beskydd emot stränghet och oförrätt: Men sådane nyttige personer torde wara Contrebande uti wissa mäns ögon; för hwilka ofta en örfil eller et oqwädinsord, räntar en god måltid eller handpenning, och därföre är litet hopp öfrigt, at någonsin wänta uppå sådana oordentligheters afskaffande. - - - Dock likwäl torde allmänheten en gång öpna ögonen, och finna nödwändigheten; och då först skal man få se omöjeligheter kunna werkställas, wanan, egennyttan och capricen til harm.
