också snart hinna upp till Norrbacka, ett mycket besökt värdshus, där Eugeniahemmet nu ligger, och fortsatte man landsvägen framåt, kom man slutligen till Hagalund.
Hvilket öfverflöd på förfriskningsställen fanns ej förr i den trakten! Men man gick kanske förbi dem alla för att bara roa sig i Hagaparken och där njuta ungefär samma slags nöjen som på söndagsutflykterna till Mälarens holmar. Hagaparken har gamla anor i det afseendet. Den var för småfolkets söndagsnöjen och är kanske ännu medtäflare till Djurgården, ehuru den senare kommit mera i ropet.
För att komma lättast till Djurgården hade man omnibusar på Gustaf Adolfs torg, och vid Bomslupstrappan och Räntmästaretrappan på Skeppsbron lågo roddargummornas båtar alltid färdiga att forsla passagerare till Allmänna gränden på Djurgården, där man genom Runnstycksgrinden kom midt för Ludvigsro, numera Hasselbacken.
Å Djurgården saknades icke förströelser sommartiden. På slätten fick man höra blinda Kalles fiol och många
