publikens gunstling. Större delen af sommaren 1844 gaf han med stor framgång Sufflörens recett, som öfversatts från franskan af ryttmästar Gustave Backman, kallad le soussigné. Samtidigt gafs Giftermål efter trumma, som öfversatts af F. N. Berg, den flitigaste af våra teateröfversättare.
I Vauxhall, nuvarande Novilla, roade man sig ännu på sommaren 1844 med sorgsoaréer i anledning af att gamle kungen dött i mars. Biljetten kostade visserligen sexton skillingar banko, hvilket ansågs något dyrt, men då den aflämnades vid disken i salen, fick man ett glas punsch, bischoff eller karolina, och man var säker på att icke komma i mindre fint sällskap, ty inga sjömän eller domestikklädda personer lämnades tillträde. De måste stanna utanför eller uppsöka krogarna i Djurgårdsstaden.
Många som till fots skulle begifva sig till Djurgården, hann dock ej längre än till Ladugårdslands torg, där det fanns en källare med trädgård, i hvilken man mot fyra skillingar banko fick höra musik mellan klockan sex och klockan tio eftermiddagen. Därifrån var ej långt till Humlegården, där man hade concert d’été för rakt ingenting och i hvars rotunda, på den plats där Linnéstoden nu står, flickorna Ida och Jenny Hjorth utförde nationaldanser i kostym, ett ganska lockande söndagsnöje.
Långt därifrån, uppe på Mosebacke, där teaterhuset då icke ännu reste sig och som ännu ej tagits i besittning af Wallman, den store folkförlustaren, fick man hvarje sommarsöndag höra »fält- och harmonimusik», som utfördes från taket af det i trädgården då belägna lilla schweizeriet. Det nöjet kostade fyra skillingar banko.
Den stora trädgårdsmusiken hade ännu icke kommit i fart. Åtminstone gaf Wilhelm Davidson inga Musard-konserter på söndagarna i Trädgårdsföreningens park, på hvars tomt Norra Latinläroverket nu reser sig. Men sådana Concerts à la Musard funnos dock i för detta Grubbeska
