hvardagarna hittat bland gammalt skräp i bodkammaren, en kvarlåtenskap från en länge sedan glömd företrädare. Oftare är det dock icke det gammalmodiga instrumentet, utan dragspelet som låter sina toner ljuda öfver Brunnsvikens lugna yta.
Långt bort från staden finnes väl knappt någon holme, som ej har söndagsbesök af stockholmare. Nu har Saltsjön företräde framför Mälaren. Det är icke friskt nog i Mälaren, tycker man i våra dagar. De mest eftersökta sommarvillorna ligga öster ut. De äro legio, ty de äro många, samt ganska olika »landtnöjet» i Djurgårdsstaden och dess jämlikar för femtio år sedan.
Allt längre och längre från staden flyttar man sina husgudar sommartiden. När man förr nöjde sig med Blockhusudden och Fjäderholmarna, stannar man nu icke förr än i Vaxholm eller ända bort på Dalarö. Bland Vaxholms sommarnöjen finnes nog ett och annat som erinrar om gamla tider. Det är täckt utan att vara prålande. Det
