Jag får pengar till tryckningen och till porto, och så slungas två hundra prospekt ut öfver hela landet. Inom en vecka har jag svar och prenumerationspengar. Jag löser ut rocken och din kappa med ... Jo, Klara lilla, din kappa med. Så går jag omkring och interviewar och får alt flera prenumeranter. Ser du, det kan nog hända, att somliga tidningar ta flera exemplar. Åh, kära min gumma, ändtligen ler lyckan mot oss, och jag skall lära de här dryga stockholmarne, att jag inte är någon ”okunnig bondkanin”, som de kalla mig. Jag har hela Stockkolm i min hand. Redaktör Petrén, redaktör, hör du, får nog en aktad plats inom publiciteten. Från Mälardrottningens tron skall bladet heta. Det kan ju smickra de fåfänga stockholmarne och väcka uppseende i landet.”
Prospektet till ”Mälardrottningens tron” sattes upp, trycktes och skickades ut, men för fyllandet af kostnaderna måste familjens nästan alla återstående klädespersedlar skickas till Brända Tomten.
Petrén fann det alldeles i sin ordning, ty nu måste han i alla fall sitta hemma och vänta på prenumerationsmedlens ankomst. Men sedan han väntat förgäfves i tre veckor och under den senaste veckan icke haft annat till familjens nödtorftiga uppehälle än hvad den hyggliga värdinnan hjälpt dem med, började han känna sig orolig.
”Skulle det vara något fel i postgången? Vänta bara till dess jag kommit i ordning med
