idkar ett annat yrke som ej vet af nattarbete, utan t. ex. skrifkarl, vare sig i statens, tidningarnas eller sin egen tjänst, egnar en god del af aftonen åt förströelser, men sedan sitter vid sitt arbete långt in på nattens senare timmar. Alltid oförståndigt, stundom ursäktligt.
Han som gick så där tidigt från vännerna kom följande morgon till mig. Klockan var visst ej mer än nio.
”Nå, är du redan på benen, min käre Ture?”
”Som du ser. Jag satt ändå uppe till klockan tre, men det gick inte bra att arbeta.”
”Ne-nej, inte så underligt efter en glad afton.”
”Pu! Glad afton är jag van vid, må du väl veta, men jag tror, att jag slutar upp med mitt stora arbete.”
”Du skulle ju skrifva en roman, naturalistisk naturligtvis?”
”Det har länge varit min afsigt, och det är därför jag ständigt är ute och studerar stockholmslifvet, än här, än där, öfver alt hvar det fins mycket folk och där det kan vara något kännetecknande för vårt samhälle.”
”Och det söker du på musikkaféerna, teatrarne och i allmänhet där man företrädesvis egnar sig åt nöjet? Tror du, att detta är det enda som förtjänar studeras såsom kännetecknande för vårt samhälle? Nej, vet du, detta är nu mera lika mycket allmänt europeiskt, som det är stockholmskt.”
”Kan väl vara, men det är det som är lättast
