poliskonstapel ryckte fram och höll frackens baksida fri från det påträngande folket.
Paschan gick in i ännu en cigarrbod, i en tredje, en fjärde till och med, och dröjde alltid en god stund i hvar bod, men folket väntade tåligt på honom, och skyddsängeln i poliskonstapelns skepnad likaledes. Det samma gjorde fru Holm. Och så bar det af igen, gata upp och gata ned, från cigarrbod till cigarrbod hela staden igenom.
Slutligen gick paschan in på Operakällaren, och då begaf fru Holm sig alldeles uttröttad till närmaste spårväg och for hem, men folkmassan väntade utanför operakällaren, med undantag af en och annan bland hopen som också gick in på källaren och satte sig att se på paschan.
”Min själ äter han inte norsk sill och tar sig en aquavit”, anmärkte en af dem som studerade österländingen. ”Jo, jo, det gick hett till i går afton efter hemkomsten från Drottningholm. Man lär ha hittat turbaner och fezzer litet hvarstädes. Det är svårt att vara karl för sin turban, när svenska gästfriheten slår på stort.”
”Ja, vi ska’ väl visa österländingarne att vi förstå att uppfatta en sådan där kongress.”
På aftonen den dagen stod fru Holm utanför Grand Hôtel. Där voro också fru Ström och fru Berg och fru Skog. Herrarne Ström, Berg och Skog sutto i Gropen, men herr Pettersson var inne i festvåningen, där grefve Landberg gaf scener ur ”Tusen och en natt.”
Fru Holm förargade sig öfver att icke kunna
