komma in med. Abbas pascha måste hon dock se. Han gjorde henne alt större bekymmer. Hvarför hade han besökt alla cigarrbodar? Han kunde ju få röka Salméns långa pipa.
Fru Holm var icke den enda som intresserade sig för Abbas pascha. Hela granskapet omkring hotelet var lika ifrigt att få veta något om honom. Fruar och fröknar, lika väl som gamle och unge herrar kommo oupphörligt in på hotelet och utfrågade Sofi. Alla ville de höra talas om den lärde österländingen och ännu hellre ville de se honom.
Själf gick paschan nu i svart frack, hvit halsduk och röd fez omkring i Grand Hôtel och njöt af grefvens Tusen och en natt. Men fru Holm kunde ej tränga dit in. Visserligen hade en af de österländske slafvarne tillbjudit henne inträde, i fall hon ville kläda sig till österländsk danserska och hjälpa ”kongressens bajadärer” att sörja för festens balettafdelning, men fru Holm ansåg sig omöjligt kunna framträda på tåspetsarne och viste ej häller hvarifrån hon skulle få den riktiga drägten. En annan slaf som alt jämt kom ut i porten för att visa sig och sin präktiga kostym och låta se huru äkta österländskt alt var — han var vaktmästare i ”assistansen” och alltid anlitad som middags- och supéuppassare, fastän han nu hade turban — sade att fru Holm mycket väl kunde komma in, om hon ville låta klä ut sig som neger och springa omkring med tallrickar, men äfven det tillbudet måste afslås
