vara fran Altona och reste för ett hus som där tillverkade äkta havanna. Jag teg, men han fortfor att prata och slutligen blefvo vi goda vänner. Hvarför skulle man inte kunna umgås vänligt med konkurrenter? ... Men här sitter jag och pratar och bjuder inte fru Holm en cigarrett. Skall det vara en riktigt egyptisk? Jag känner fabrikanten och garanterar varan.”
Fru Holm förklarade, att hon aldrig rökte.
”Det gör frun orätt i”, sade kongressledamoten. ”Det var den beskedlige turken från Altona som se’n lånade mig de här svarta festkläderna, men han tog mina hvardagskläder i pant. Han är affärsman. Rökmössan tar jag naturligtvis inte af mig förr än kongressen är slut. Den har varit mig till stor nytta. Jag har tagit upp order på betydliga partier. Men till Upsala brydde jag mig inte om att fara. Där är man tusan så nosgrann på cigarrer, skall jag säga ... Hur står det till, lilla fru Holm? Frun ser inte glad ut.”
Huru kunde fru Holm vara glad, då paschan icke vore någon verklig pascha, utan en helt vanlig handelsresande som gjorde i tobak! Hon hade hoppats, att med denna pascha till lockbete kunna fånga en hel hop österländska guldfiskar.
”Ack, ers hög... jag menar herr Paulson, var så innerligt snäll och säg ingenting till de andra resenärerna här i hotelet, att ni inte är pascha. Det skulle knäcka mig alldeles. Jag vill förlåta er, att ni inte är den jag trodde, men tig för guds skull. Låt framför alt doktor
