Alla vägar öppna.
Alma Almlund var dotter till en byråchef
i ett af vara förvaltande verk. Byråchefen var
en glad karl och hade just aldrig sett på
styfvern, men icke hade han haft många styfrar
häller. Sin tjänstemannabana hade han börjat
med några tusen riksdalers Upsalaskuld, ty det
kostar för en fattig yngling att ”ligga i Upsala”
och fördjupa sig i vetenskaperna. Almlund hade
aldrig hunnit med några andra vetenskaper än
den kamerala, men det är lika dyrt för det på
Stadskällaren och Förderfvet, Gillet och Rullan.
I Stockholm skulle han betala af sina skulder och det gjorde han genom att draga på sig nya. Med inkomsterna var det klent, och det är icke mindre dyrt på Hasselbacken och Operakällaren än på de nyss nämda studielokalerna i Upsala. Vi ha också vårt Förderf, och det kallas Berns salong, och vår Rulla, och den heter egentligen Strömsborg, ty där rullar man klot, men kan också kallas Strömparterren, Blanchs kafé och Lagerlunden. Öfver alt rullar det undan.
