uppfattad, eller om en Kain? Åh, en Kain skall jag framställa, någonting kolossalt i ett väldigt marmorblock, den förste brodermördaren, med hans fasansfulla ansigtsuttryck och i hela figuren detta trots som tyckes tillropa gud en förebråelse för att Abels offer var gudi mera behagligt ...”
”Hu då, så du fantiserar! Hvarifrån komma dessa gräsliga idéer just nu?”
”Nå, tag inte så illa vid dig. Först skall jag göra Afrodite med Eros och däruti skall jag uttrycka hela min sällhet, min tacksamhet mot dig och mitt jublande fröjderop öfver att ändtligen ha fått vid min sida en kvinna som ej blott är den personifierade skönheten, utan också förstår och känner det sköna och kan med sin närvaro elda konstnären. Men ser du, för att kunna utföra alt detta, sådant det nu lefver inom mig, måste jag vara i Rom, måste stå i min egen studio, och du skall stå bredvid mig. Jag skall vara Viktor och du Viktrix, den segrande skönhetsgudinnan.”
”Tackar så mycket!”
Unga frun log något medlidsamt. Men så kom professor Brun och professor Gråå och lyckönskade samt förklarade, att nu vore alt i ordning.
”Framåt då till seger och ära!” utropade fru Hedvig och såg nu verkligen ut som den segrande skönhetsgudinnan. Hon var strålande skön och förtjusande glad.
Hon drog sin man med sig ut i tamburen, tryckte en hatt på hans motsträfviga hår,
