”Ah, hvem tänker på den gatan nu?” sade Hedvig och försökte le, fastän ögonen tårades. ”Inte kan du vilja fara till baka till den där malpropra ateliern?”
Viktor såg mycket nedslagen ut, men han ville icke motsäga sin egen Afrodite som äfven med bedröfvad uppsyn var så bedårande skön. Han återföll därför i sin tystnad.
Professorerne sågo besvärade ut och ville taga afsked, men fru Rikardson förklarade, att hennes far också lofvat infinna sig och att man skulle inviga ateliern med ett glas champagne.
Larsson, betjänten, kom med ett par buteljer, och några glas framplockades ur en väl försedd skänk som doldes af ett dyrbart draperi. Unga frun hade förutsett alt och ordnat alt på ett utmärkt sätt.
Fabrikören hade fått förhinder, men champagnen dracks äfven utan hans sällskap. Unga frun försökte att åter se glad ut, klingade med sin man och professorerne samt höll till och med ett litet invigningstal som lifligt applåderades af de två akademikerne, under det Viktor bara teg och drack.
Det var första dagen i Viktor Rikardsons nya ”studio”. Han svor att aldrig mera sätta sin fot dit.
Dagen därpå var han dock åter där. Han kunde ej hålla sin ed, då han såg huru ondt han därmed skulle göra sin hustru. Grefvinnan infann sig.
”Superbt!” utropade hon och såg sig omkring
