Kunglig sektern var naturligtvis ledamot i en bankstyrelse. Icke förstod han sig mycket på bankaffärer, men det behöfs ej för att sitta i styrelsen, sade verkställande direktören. Ända till dess han gift sig, hade han icke haft annat att göra med banker än att få sina växlar belånade och omsatta. Men så gifte han sig till pengar och köpte en mängd aktier i en bank.
Såsom stor aktieegare och känd tjänsteman samt glad umgängesvän sattes han in i styrelsen. Där var han mycket omtyckt, emedan han aldrig bråkade eller sökte att visa sig öfverlägsen.
I banken satt han ett par timmar hvar förmiddag. Därifrån begaf han sig upp i civiln och tjänstgjorde med nit och skicklighet. Men vid tretiden hade han alltid möte med en eller annan affärsman, ty han låg i vidlyftiga affärer.
Han var icke en kunglig sekter af gamla skolan, en som gick och drog sig, satt och pratade eller bara läste Posttidningen på ämbetsrummet och sedan gjorde ingenting på hela eftermiddagen annat än dansade, spelade kort eller drack punsch.
Nej, han var en verksam man. Han kunde nog ha varit framstående börsman, om han icke valt ämbetsmannavägen och nu hade hopp om att kanske snart befordras till kansliråd, så vida han förut icke gjorts till expeditionschef och därefter — hvem kan veta? — anmodats att inträda i konseljen.
Han var alltid med om att grunda bolag, och alltid valdes han naturligtvis in i styrelsen.
