Dâ de icke fingo några smörgåsar och ännu mindre några bakelser, som dock vankats på föregående baler, somnade de från hela festen.
”Och pappa?”
”Han kommer nog snart.”
Man var icke alldeles ovan vid familjefaderns nattliga frånvaro och anstälde inga onödiga betraktelser öfver hans försvinnande denna gång häller.
Vid skenet af ett eländigt talgljus i en trasig bleckstake släpade flickorna in den gamla sängen och bäddade äfven åt sig själfva med få och dåliga sängkläder på bara golfvet här och där i vrårna. Med hufvudet fullt af tankarne på den glada balen somnade flickorna och drömde ungdomens förhoppningsfulla drömmar.
Med tankarne på sin käre store konstnär låg fru Gregorin vaken och lyssnade, om hon ej skulle få höra hans steg i trappan. Hon hörde dem ej och föll slutligen i en orolig slummer.
När hon åter slog upp ögonen, var det långt lidet på morgonen, men de åtta sofvo ännu i de tomma rummen. Hvar uppehöll Gregorin sig? Han var redan långt därifrån, i en helt annan stadsdel och satt där inom lås och bom.
Först klockan sex hade den store konstnären och hans dryckesbröder brutit upp från skrubben n:o 4. I källarsalen sof kyparen, en stackars fjortonåring, med hufvudet på disken. Gårdsdrängen kom och öppnade luckorna. En ny dag randades, och den arme kyparen skulle snart åter vara i verksamhet.
