”Kunde tro det”, sade gumman och jämkade sig oroligt på stolen.
”I sjuan!” tillade den främmande.
”Hvarmed kan jag vara till tjänst?” frågade kamrern vänligt och bad den främmande stiga fram. Kamrerskan gaf sin man en ogillande blick och skickade en ännu hvassare till honom i sjuan.
”Jo ho, si, det är så, att jag ämnar öppna en liten affär här i sjuan, och ...”
Han tycktes söka efter något lämpligt uttryck.
”Ja så, en cigarrbod”, yttrade kamrern.
Det låg så nära till hands, tyckte han, att öppna en cigarrhandel i det nya huset, där så mycket folk bodde. Den främmande förklarade dock, att han tänkt hvarken på cigarrer eller cigaretter.
”Då är det väl ett kafé?” förmodade kamrern. ”I elfvan finnas både kafé och cigarrbod, men i sjuan är inte en enda sådan inrättning, bara ett magasin med mjölk och bröd, små viktualier, Stridsropet och Socialdemokraten, och inte må herrn tro, att jag ämnar upplåta mitt hus till så’na affärer. Cigarrbodar och kaféer äro civilisationens förposter här i Stockholm, det vet jag nog, men mitt hus är gammalt och lämpar sig inte för det där nymodiga.”
”Det har min man rätt i”, sade kamrerskan som förvånades öfver att höra gubben tala så förståndigt, när det gälde nya tilltag.
”Bäste herr kamrer”, sade den främmande, ”jag har ju inte nämt ett ord om alt detta. Nej, jag hade tänkt öppna en affär för kläder och
