Svenson i sin galenskap, som jag trodde, eller för att få sig ett rus gått och sålt sin rock för en spottstyfver åt grosshandlar Glansberg i huset åt gatan.”
Hon suckade djupt. Kamrern fumlade med sin portemonnä och stack sedan något i handen på maskinisthustrun som vardt blossande röd och icke kom sig för att tacka, men hon fattade den osande lampan och lyste kamrern på vägen, när han skulle begifva sig utför de otrefliga trapporna.
Genom en dörr trängde ännu starkare ljud än då kamrern gått upp. Man kunde höra, att det var riktigt slagsmål där inne.
”Så är det hvar kväll”, upplyste maskinistens hustru.
När kamrern uppnått portgången åt gatan, fann han å nyo mycket folk där, men det var icke de samma som fört oväsen, när han gick in åt gården. De som nu kommo från gatan voro tysta och ordentliga samt begåfvo sig upp i stora huset.
Kamrern gjorde sig underrättad om hvart alla dessa människor, både män och kvinnor, skulle taga vägen. Man upplyste honom, att där skulle predikas.
”Predikas?” upprepade kamrern. ”Så här dags på kvällen?”
”Ja, arbetarne ha inte tid förr. Det är för resten ett par predikningar i afton, och det är olika slags. Först har pastor Frimanson hållit en uppbyggelsestund. Han håller en hvar
