kom hem, ”jag börjar tröttna på det här, att man inte får tag i den lymmeln Leander.”
Fredrika rodnade och kastade en förstulen blick på modern.
”Men nu ämnar jag själf börja spana efter honom”, tillade skräddaren. ”Jag tål inte att den skall gå strafflös som kniper kunder från oss borgare.”
”Inte har pappa tid med det”, invände Fredrika hurtigt, nästan skrattande.
”Man får ta sig tid, då det gäller samhällets bästa. Visst är det brådt med fabrikör Bäckbergs rock, men Svenman får väl sätta till en natt eller ett par, så blir den nog färdig till söndag morgon, äfven om jag inte hinner hjälpa till.”
Salvin gaf sig ut på spaning efter den försvunne Leander. Han gjorde sig otroligt besvär.
”Mästarn!” gnälde lärgossen en dag, då Salvin kom hem alldeles uttröttad.
”Hvad vill du?”
”Det spökar här i huset, mästarn!”
”Prat!”
”Så säger frun med, och mamsell Fredrika skrattade åt mig, men jag vet hvad jag vet, jag.”
”Hvad vet du då?”
”Jo, jag har hört besynnerliga läten uppe i vind. Usch, jag vågar aldrig mer gå upp i vindskontoret. Det lät alldeles som någon suckade.”
Mästaren hörde icke vidare på lärgossen. Han bara tänkte på, huru han skulle knipa
