”Hå, man skall väl något taga sig till, medan man går och väntar på upplösningen.”
Det är däruti den stora skilnaden ligger mellan forna tiders världsföraktande svartskådare och nutidens pessimister. De förre klädde sig i säck och aska och drogo sig undan världen. Nutidens pessimister kläda sig i fina, moderna rockar, göra affärer och deltaga i sällskapslifvets alla förströelser. De sysselsätta sig med literatur och gifva ut dikter i hvilka de predika sina läror och de bilda skola. En sådan pessimist är en alldeles modern figur, en som påstår sig vara frihetsvän, men motarbetar framåtskridandet och suckar efter tillintetgörelse under det han dricker fina viner, förtjänar pengar och roar sig tappert. Han är numera lika god stockholmare, som han förut förekommit i hvad man kallar de ”stora kulturlanden.”
——♦——
