”För att där äro bara spelevinkar som förstöra fädernes mödosamt sammanskrapade pengar. Nej, du skall gå in i Smålands nation, för där är allvarsamt folk och för du har rätt till det eftersom jag är småländing, från Skatelöf, som du vet.”
Och så gick Agaton Östholm in i Smålands nation och bars hem i redlöst tillstånd efter första nationssexan. Han skref in sig i juridiska fakulteten, stannade tio terminer i Upsala, men tog aldrig mer än kameraln.
”Det kan vara nog med den”, sade vaktmästaren hvilken redan flera år förut kommit under fund med, att skilnaden mellan stockholmsstudenter och skatelöfvare är mycket ringa, när det gäller att använda fädernes mödosamt sammanskrapade pengar.
”Skulle det vara en vedergällning?” frågade han sig själf, då han någon gång kände sig liksom samvetsöm. ”Hm, det var just den kvälln då Agaton döpts.”
Men så satte han sig vid chiffoniern igen eller tittade ut åt Parisgränd, och stillheten i gränden lugnade alla oroande minnen.
⁎
Det är i ett stort hus med breda trappor i alla fem våningarna, elektriska ringledningar och, såsom det heter i hyresannonserna, nutidens alla bekvämligheter.
En gammal man, mycket tarfligt men rätt snygt klädd, står i förstugan två trappor upp
