mr Collins sjunka ned i fullständig obemärkthet; för de unga damerna betydde han visserligen ingenting, men han hade ännu emellanåt en intresserad lyssnarinna i mrs Philips och försågs genom hennes uppmärksamhet ytterst rikligt med kaffe och kakor.
När spelborden blivit framsatta, fick han ett gott tillfälle att visa sin erkänsla mot henne genom att deltaga i whistpartiet.
— För närvarande är jag inte mycket hemma i spelet, sade han, men jag skall med glädje uppöva mig däri, ty i min ställning i livet — mrs Philips var mycket tacksam för hans tillmötesgående, men kunde icke vänta på att få höra hans skäl.
Mr Wickham spelade icke whist, och med förtjusning mottogs han vid det andra bordet och tog plats mellan Elisabet och Lydia. Först tycktes det vara att befara, att Lydia helt och hållet skulle lägga beslag på honom, ty hon var en riktig storpraterska, men då hon också var synnerligen förtjust i lottospel, blev hon snart allt för intresserad av detta för att kunna ägna uppmärksamhet åt någon särskilt. Fästande endast så mycket avseende vid spelet, som detta nödvändigtvis fordrade, fick mr Wickham därför god tid att språka med Elisabet, och hon var mycket villig att lyssna till honom, ehuru hon icke kunde hoppas att få höra vad hon mest önskade få besked om, nämligen historien om hans bekantskap med mr Darcy. Hon vågade icke ens nämna denne herres namn. Hennes nyfikenhet blev emellertid på ett oväntat sätt tillfredsställd. Mr Wickham tog själv upp ämnet. Han frågade, hur
