men jag har inte något annat skäl att undvika honom än vad jag kan högt uttala inför hela världen — en känsla av mycket ovänligt bemötande å hans sida och djup smärta över att han är, vad han är. Hans far, miss Bennet, avlidne mr Darcy, var en av de bästa män, som någonsin levat, och den trognaste vän, jag någonsin ägt, och jag kan aldrig vara tillsammans med den här mr Darcy utan att känna mig djupt bedrövad vid tanken på tusen rörande minnen. Hans uppförande mot mig har varit skamligt, men jag tror verkligen, att jag lättare skulle kunna tillgiva honom allting annat än att han svikit sin fars förhoppningar och vanärat hans minne.
Elisabet fann ämnet allt intressantare och lyssnade med största uppmärksamhet, men sakens grannlaga beskaffenhet förbjöd henne att göra flera frågor.
Mr Wickham började tala om mera allmänna ämnen, om Meryton, grannskapet, sällskapslivet o. s. v., han tycktes vara mycket nöjd med allt vad han hittills hade sett, och talade särskilt om det sistnämnda i förbindliga och höviska ordalag.
— Det var utsikten att ständigt få njuta av sällskapsliv och ett gott sådant, tillade han, som huvudsakligen förmådde mig att gå in vid —shireregementet. Jag visste, att det var en högst aktningsvärd, mycket angenäm kår, och min vän Denny frestade mig också med sin beskrivning av dess nuvarande förläggningsort, den stora uppmärksamhet, för vilken de voro föremål i Meryton och det
