ANDRA KAPITLET.
Mr Bennet var bland de första av dem, som uppvaktade mr Bingley. Han hade alltid ämnat besöka honom, ehuru han ständigt och jämt till det sista försäkrade sin hustru, att han icke skulle göra det, och ända till aftonen av den dag, då visiten gjordes, hade hon icke någon aning därom. Då yppades den på följande sätt.
Då mr Bennet såg sin andra dotter sysselsatt med att kläda en hatt, sade han plötsligt till henne:
— Jag hoppas mr Bingley kommer att tycka om den, Lizzy.
— Det är omöjligt för oss att veta, vad mr Bingley tycker om, sade hennes mor harmset, eftersom vi inte skola göra visit hos honom.
— Men du glömmer, mamma, sade Lizzy, att vi komma att träffa honom på bjudningar och att mrs Long har lovat att presentera honom för oss.
— Jag tror inte, att mrs Long kommer att göra något sådant. Hon har två egna brorsdöttrar. Hon är en självisk, hycklande kvinna, och jag har inte någon hög tanke om henne.
— Inte jag heller, sade mr Bennet, och det gläder mig att höra, att du inte litar på att hon kommer att stå dig till tjänst.
Mrs Bennet värdigades icke svara något, men ur stånd att lägga band på sig, började hon banna en av sina döttrar.
— För Guds skull sluta att hosta så där! Ha
