litet medlidande med mina nerver! Du rent av sliter sönder dem.
— Kitty hostar inte med någon urskillning, sade hennes far, hon passar in sina anfall så illa.
— Jag hostar inte för mitt nöjes skull, svarade Kitty vresigt. När blir din nästa bal, Lizzy?
— Fjorton dar i morgon.
— Ja, så är det, utropade hennes mor, och mrs Long kommer inte tillbaka förrän dagen förut, så att det blir alldeles omöjligt för henne, att presentera honom, då hon inte själv känner honom.
— Då kan du ta loven av din vän och presentera mr Bingley för henne.
— Omöjligt, min vän, omöjligt, då jag inte själv är bekant med honom; hur kan du vara så retsam?
— Din försiktighet är mycket prisvärd. Fjorton dagars bekantskap är sannerligen alltför litet. Man kan inte veta, hurudan en man verkligen är efter fjorton dagar. Men om vi inte våga, kommer någon annan att göra det; mrs Long och hennes brorsdöttrar måste för all del söka efter ett lämpligt tillfälle att bli presenterade, och därför, eftersom hon kommer att uppfatta detta som ett bevis på vänlighet, så ifall du inte vill göra henne denna tjänst, ämnar jag själv åtaga mig det.
Flickorna stirrade på sin far. Mrs Bennet sade bara: Dumheter, dumheter!
— Vad kan detta tvärsäkra utrop betyda, frågade han. Anser du formerna för presentation och den vikt, som lägges därpå, för bara dumheter? Jag delar inte riktigt din åsikt i detta hänseende. Vad
