bereda sig på och tala om, skulle de yngre misserna Bennet vid denna tid ha befunnit sig i ett beklagligt tillstånd, ty från den dag, då inbjudningen framfördes, till baldagen regnade det oavbrutet, så att de voro förhindrade att promenera till Meryton en enda gång. Ingen moster, inga officerare, inga nyheter funnos att tillgå — till och med balskorosetterna anskaffades genom ombud. Även för Elisabet måtte detta väder ha varit tålamodsprövande, då det fullständigt avbröt utvecklingen av hennes bekantskap med mr Wickham, och ingenting mindre än en bal på tisdagen kunde ha gjort en sådan fredag, lördag, söndag och måndag möjliga att uthärda för Kitty och Lydia.
ADERTONDE KAPITLET.
Till dess Elisabet inträdde i salongen på Netherfield och förgäves såg sig om efter mr Wickham ibland den skara av rödrockar, som var församlad där, hade hon icke ett ögonblick tvivlat på att han skulle komma med. Hennes vissa hopp att träffa honom hade icke rubbats av någon av de hågkomster, som måhända icke utan skäl hade kunnat oroa henne. Hon hade klätt sig med mer än vanlig omsorg och vid det bästa lynne berett sig på erövringen av en del av hans hjärta, som hon ännu icke intagit, viss om att denna icke var större, än att den kunde vinnas under aftonens lopp. Men ögonblickligen väcktes hos henne den förfärliga
