hon snart självmant övergå till sin släktings egendomligheter och utpeka honom såsom ett lämpligt föremål för hennes speciella uppmärksamhet. De två första danserna gjorde henne dock på nytt beklämd till sinnes. Det var riktigt förödmjukande danser. Mr Collins, som var tafatt och högtidlig och ofta tog oriktiga steg utan att märka det, gjorde henne så generad och olycklig, som en obehaglig kavaljer kan göra det, under ett par danser. Det var en verklig lisa för henne, då hon blev honom kvitt.
Hon dansade nästa dans med en officer och hade den glädjen att få tala om Wickham och höra, att han var allmänt omtyckt. När dessa danser voro slut, återvände hon till Charlotte Lucas och var inbegripen i samtal med henne, då hon plötsligen tilltalades av mr Darcy, som så överrumplade henne med anhållan om en dans, att hon, utan att veta vad hon gjorde, beviljade honom den. Han avlägsnade sig strax därpå och hon fick tid att gräma sig över sin brist på själsnärvaro. Charlotte försökte trösta henne.
— Du kommer säkert att finna, att han är mycket angenäm.
— Gud bevare mig därför! Det skulle vara den största olyckan av alla! — Att finna en man angenäm, som man är fast besluten att hata! — Önska mig inte något så ohyggligt!
När dansen åter började och Darcy närmade sig för att hämta sin dam, kunde Charlotte icke underlåta att viska några varnande ord till henne: — Var nu inte en gås och låt ditt tycke för Wickham
