— Det är jag, svarade han med fast röst.
— Och att ni aldrig låter er förblindas av fördom?
— Jag hoppas det.
— Det är synnerligen viktigt för sådana personer, som aldrig ändra mening, att vara säkra om att deras omdöme är riktigt från första början.
— Får jag spörja, vart dessa frågor syfta?
— De åsyfta endast att belysa er karaktär, sade hon och försökte att se litet mindre allvarlig ut. Jag försöker att få den klar för mig.
— Och hur lyckas ni däri?
Hon skakade på huvudet. — Det vill inte alls lyckas för mig. Jag hör så olika omdömen om er, som förorsaka mig stort bryderi.
— Jag kan mycket väl förstå, svarade han allvarsamt att meningarna om mig äro mycket delade, och jag skulle önska, miss Bennet, att ni inte just nu gjorde en teckning av min karaktär, då det är att befara, att ert verk inte skulle göra någon av oss heder.
— Men om jag inte tecknar er bild nu, kanske jag aldrig mer får tillfälle därtill.
— Jag skulle för ingen del vilja beröva er ett nöje, svarade han kallt. Hon sade ingenting mera, och de dansade den andra turen och skildes åt under tystnad; båda voro missnöjda, men icke i lika hög grad, ty i Darcys bröst bodde en ganska varm känsla för henne, som snart gjorde, att han förlät henne, och riktade hela hans vrede mot en annan.
Kort efter sedan de skilts åt, kom miss Bingley
