Sida:Stolthet och fördom.djvu/134

128

Darcy skulle, om han tilltalade honom utan presentation, betrakta detta som en oförsynt påflugenhet snarare än som en hyllning, ägnad hans moster; att något närmande dem emellan icke på något sätt var nödvändigt och att om så var, det tillhörde mr Darcy, som stod över honom i rang, att inleda bekantskapen. Mr Collins lyssnade till henne med en min, som visade, att han ämnade göra, som det behagade honom och när hon slutade att tala, svarade han så: — Goda miss Elisabet, jag har den högsta tanke i världen om ert förträffliga omdöme i allt, som inte går över er horisont, men tillåt mig säga, att det måste vara en betydlig skillnad mellan de hövlighetsformer, som äro fastställda för lekmän, och dem, som gälla prästerskapet. Jag tar mig den friheten att anmärka, att jag anser det prästerliga ämbetet i rang jämnställt med den högsta värdighet i riket — förutsatt att en behörig ödmjukhet i uppträdandet på samma gång iakttages. Ni måste därför tillstädja mig att vid detta tillfälle följa mitt samvetes röst, som bjuder mig att göra, vad jag anser vara min plikt. Förlåt mig, att jag underlåter att följa ert råd, som i alla andra frågor skall bli mitt ständiga rättesnöre, ehuru jag i förevarande fall på grund av min uppfostran och mina studier anser mig mera lämpad att avgöra, vad som är rätt, än en ung flicka som ni? Och med en djup bugning lämnade han henne för att attackera mr Darcy, vars upptagande av hans artigheter hon med stort intresse iakttog och vars förvåning över att bli på detta sätt tilltalad var i ögonen fallande. Hennes