annat än att i de mest hänförda ordalag försäkra er om hur glödande jag älskar er. Frågan om förmögenhet är för mig fullständigt likgiltig, och jag kommer inte att hos er far framställa någon fordran i penningväg, eftersom jag har alldeles klart för mig, att en sådan inte skulle kunna uppfyllas, och att ett tusen pund löpande med fyra procents ränta, vilka komma att tillfalla er först efter er mors död, är allt vad ni någonsin kan få rätt till. I denna punkt skall jag därför konsekvent iakttaga tystnad, och ni kan vara viss om att ingen ogrannlaga förebråelse skall någonsin gå över mina läppar, när vi bli gifta.
Det var absolut nödvändigt att nu avbryta honom.
— Ni förhastar er, ropade hon. Ni glömmer, att jag inte har givit er något svar. Låt mig göra det på stående fot. Mottag mitt tack för den hyllning, ni ägnar mig. Jag är mycket erkännsam för den heder, ni visar mig genom ert anbud, men det är omöjligt för mig att göra något annat än avböja det.
— Jag vet mycket väl, svarade mr Collins med en avmätt rörelse med handen, att det är vanligt, att unga damer säga nej till en man, vars anbud de i hemlighet tänka antaga, då han först framför sitt frieri, och att deras avslag ibland upprepas en andra eller till och med en tredje gång. Jag låter mig därför för ingen del avskräckas av vad ni nu har sagt, och jag hoppas inom kort få föra er till altaret.
— På min ära, ropade Elisabet, ert hopp är ganska egendomligt efter det svar, jag givit er. Jag försäkrar er, att jag inte är en av dessa flickor (om sådana verkligen finnas), som våga sätta sin lycka
